Sverige är ett land som tidigt brukar anamma nya tekniska möjligheter för att öka effektiviteten i olika delar av samhällslivet. Därför är det för mig märkligt att kontanthanteringen trots ett stort genomslag för allt från bankomater till betalningar över internet samt kredit- och kontokort alltjämt är en storindustri i vårt land. Hanteringen av våra kontanter beräknas kosta närmare 11 miljarder kronor per år, något som i slutänden betalas av såväl handlare som konsumenter.
Totalt är det över 110 miljarder kronor som cirkulerar i form av sedlar och mynt, varav drygt hälften löpande flyttas mellan bankomater, affärer, depåbolag och bankkontor. På ett år blir det bortåt 500 miljarder kronor som flyttas mellan olika affärsidkare och kunder.
Kontantkarusellen medför förutom stora hanteringskostnader också en mängd transporter som belastar miljön. Och vad värre är – det skapar rikliga möjligheter för kriminella att genom rån komma över stora belopp i kontanter. De senaste årens rånstatistik talar ett tydligt språk. Antalet brott med syfte att komma över kontanter ökar och blir tyngre till sin karaktär. De grövsta angreppen mot depåerna framstår som ett krig där fienden hela tiden är beredd att ta till grövre vapen för att nå sitt mål. Det är ett krig som ingen ännu har vunnit, men som självfallet bara får vinnas av våra rättsskipande myndigheter.
Numera finns åtskilliga tekniska hjälpmedel och innovationer att tillgripa i kampen mot kriminellas angrepp på kontanterna. Kortutvecklingen har gått framåt och när den används är det hart när omöjligt att ”skimma” informationen på det sätt som blivit allt vanligare. Därmed har korten blivit en säkrare betalningsform än vad som tidigare varit fallet. Även alternativa betalningsmetoder har vuxit fram, genom Internet och mobiltelefonernas genomslag.
Ett helt kontantfritt samhälle är samtidigt inte något realistiskt mål under överskådlig tid. Kontanterna kommer även fortsatt att spela en viktig roll inom inte minst handeln. I ett arbete för att minska kontanthanteringen måste vi också pröva metoder som minskar dess avigsidor utan att för den skull göra kontanterna mindre tillgängliga.
Ett exempel på en innovation som bankerna kan ta till vara för detta ändamål är kretsloppsautomater, som är ett slutet system för cirkulering av sedlar. Jag invigde en testanläggning för detta i Stockholm i höstas, och de första resultaten visar att sedeltransporterna i landet kan halveras om den ges större spridning. Kretsloppstanken innebär att den totala kontantvolymen minskar utan att kunderna får sämre tillgång till kontanter. Genom automaten blir också deponeringen för handlaren säkrare, eftersom den ofta kan göras tillgänglig inom det köpcentrum där handlaren finns.
I vår strävan att hitta möjligheter att minska kostnaderna och riskerna med kontanthanteringen måste vi också så långt möjligt säkra den fortsatta kontantanvändningen. Många personer och företag kommer också fortsättningsvis välja att sköta betalningsförmedling kontant. Att utveckla säkerheten vid dessa transaktioner samt vid förvarandet och transporter av kontanter ska inte ses som ett motsatsförhållande till en övergripande vision om minskad kontantanvändning.
Målet måste ändå vara att de enda som ska förlora på att vi tar tillvara alla möjligheter till säkrare betalningar och säkrare kontanthantering är de rånare som samhället ännu inte kunnat ställa inför rätta.
Mats Odell
Kommun- och finansmarknadsminister (KD)