På 90-talet var det annorlunda. När husläkarreformen kom var alla till sig för att man skulle få en egen doktor att prata med. Sjukvården skulle inte längre vara en anonym massa av vita rockar, utan nästan som kompisar. Tjohoo.
Men sen upptäckte man att läkare byter jobb, så för den som inte går så ofta blir det mest en massa byten i alla fall. Nej, nu har du inte doktor Bengtsson längre. Nej, nu är doktor Jönsson din bästa vän. Åh.
Eller som när jag köpte en resa av Resevaruhuset och fick en egen säljare att prata med. Problemet var bara att när jag ville boka om, så var min egen Ulf bortrest eller upptagen med annat, så då fick jag ingen service alls i stället.
Mänsklig service är sårbar service. En människa kan vara på dåligt humör eller slå in fel summor i kassaapparaten, så nu är trenden att vi servar oss själva.
1916, när mataffären Piggy Wiggly i Memphis öppnade, fick kunderna själva gå och plocka i hyllorna i stället för att beställa över disk. Nästa steg, typ hundra år senare, blir nu att vi själva registrerar våra varor och betalar vid utgången, utan att behöva lägga upp på rullband för att någon annan ska blippa mjölk och väga äpplen åt oss. Ett annat exempel är en sushirestaurang i Malaysia där man beställer via ett klick på en skärm i stället för via servitris. Beställningen går direkt in till köket. Briljant!
I en perfekt värld, där människor alltid är supertrevliga och effektiva blir personlig service en tillgång. Men erkänn… Visst kan man många gånger göra grejen bättre själv? Visst vore det till exempel härligt om man kunde sitta vid sitt bord på krogen och trycka på en knapp för en ny runda öl i stället för att desperat söka ögonkontakt med en servitris eller lämna sina polare för att gå till baren? Och Ulf på Resevaruhuset är säkert en hyvens kille, men om personlig service betyder att jag behöver oroa mig för min bokning och maila igen och igen och igen, då är personligt det samma som dåligt.
Opersonlig service är framtiden. Tack och lov.