Utan att ha statistik som stöder min tes vågar jag ändå utnämna vår handel till en av världens mest effektiva. Jag har svårt att tänka mig något annat land som kan hålla så många kvadratmeter öppna så många veckotimmar med så lite personal. Bemanningen i en normalstor livsmedelsbutik i Kina skulle med råge räcka till att hålla i gång en svensk stormarknad. Bagerierna och slaktarbutikerna som finns i danska, franska och tyska byar skulle ge blixtrande huvudvärk hos en svensk ekonom med uppgift att få ihop utpriser med kostnader. Vi är hjärntvättade! Nej, i Sverige har vi de senaste decennierna varit bättre än så. Nationen har hjärntvättats med åsikten att maten är fruktansvärt dyr och undermeningen att handeln och leverantörer har snott åt sig orättmätigt höga vinster. Med traditionell svensk effektivitet och konsensus gav sig därför aktörerna, med början på 90-talet, ut på en skoningslös kostnadsjakt. Centralisering, storskalighet, strikta koncept och allmän slimning var de effektiva vapnen. Snart har vi väl nått vägs ände. För i dag är en croissant inköpt i en butik i Stockholm billigare än den man hittar i ett bageri i centrala Paris. Men medan turen längs bygatorna i Danmark, Frankrike och Tyskland får snålvattnet att rinna hos den hungrige får man i Sverige vara glad om man över huvud taget hittar en närbutik. Lokalt utbud? Glöm det! Låga priser ja, men effektivitet och likriktning går ofta hand i hand med tristess. Prioriteringar är märkliga. Att få svensken att betala för kvalitet på livsmedel verkar omöjligt. Men han lägger gärna ut många tiotusen för att byta sin vanliga bil mot en bensintörstig byggd för väglöst land, trots att det värsta hinder han kommer att möta är en trottoarkant på tio centimeter. Inte var det något "utlandsgnäll" i den här krönikan? Lars Thulin är frilansjournalist och baserad i Hongkong