För ett år sedan avskaffades alla kvoter på textilier. Det förde med sig att priserna i importledet sjönk, och att de stora textilexportörerna Kina, Turkiet och Indien blev ännu större, medan många länder minskade textilexporten. - Kinas export ökade med 97 procent , men siffrorna är delvis missvisande, eftersom en del av Kinas export tidigare gick via grannländer som Hongkong och Macao för att undgå kvoter, säger Henrik Isakson på Kommerskollegium, som Dagens Handel träffade i samband med ett handelpolitiskt seminarium på tisdagen. Han förklarar att importen till USA och Kanada stigit kraftigt under 2005, medan importen till EU endast ökat med 7,9 procent i volym, och med 3,3 procent i värde. - Det beror troligen på att USA och Kanada hade lägre kvoter före 2005, och att de har bättre konjunktur och köpkraft än Europa. Förhoppningen att den politiska styrningen över textilmarknaden skulle upphöra har inte riktigt infriats. Handeln är fortfarande snedvriden genom att både USA och EU har tullar på textilvaror, och att ett preferenssystem som ger vissa av de minst utvecklade länderna tullfrihet finns kvar. Henrik Isakson förklarar att det dock inte bara är tullar, utan en rad andra faktorer som styr exportframgången: - Kvalitet, leveranssäkerhet, arbetskostnad och efterlevnad av uppförandekoder är viktiga. Kina har dubbelt så hög arbetskostnad som många andra textilexporterande länder, men säkrar sin plats som världsetta genom sin vana att arbeta för västvärlden kräsna kunder. För att hindra Kina från att lägga under sig en ännu större del av världsmarknaden införde EU i somras nya kvoter på kinesiska varor. Europeiska hamnar översvämmades av gods från Kina, som redan betalats när kvoterna slog till, men situationen löstes. Under nästa år spår Henrik Isakson mindre dramatik kring kvoter, men han förklarar också att andra grepp kan komma att användas mer frekvent. Skor från Vietnam och Kina kan inom kort få antidumpingtullar.