Enligt modefacktidningen Habits årliga sammanställning över modemarknaden saknar 2 743 av landets 7 216 klädbutiker anställda. Och siffror från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att majoriteten, närmare bestämt 52 procent, av landets enskilda butiker som inte tillhör någon kedja, inte har några anställda. Dessa butiksägare måste klassas som dubbelt ensamma, eftersom de inte heller har några kollegor inom en kedja att vända sig till med frågor eller problem. Att så många köpmän arbetar ensamma i en sektor som handeln som just nu har sådan medvind är anmärkningsvärt. Enligt Svensk Handels senaste Handelsbarometer tror hela 67 procent på en försäljningsökning i den egna butiken under det kommande året. Och sex av tio planerar också att anställa fler merarbetare under de närmaste sex månaderna. Frågan är hur många enmansföretag som planerar att anställa någon medarbetare? För det finns smolk i glädjebägaren. Under 2006 gick 95 klädbutiker i konkurs, vilket är en ökning med 7 procent enligt Habit. Enligt färska siffror från Upplysningscentralen, UC, är detaljhandeln den bransch med flest företagskonkurser. Till och med september i år har 493 handelsföretag försatts i konkurs, vilket är 14 procent fler än samma period förra året. Att driva butik är inget ”glidarjobb”. Det ställs höga krav på dagens köpmän, exempelvis långa öppettider och stora marknadsföringssatsningar. Detta förutom den enskilda företagarens tuffa vardag. Många ensamarbetande butiksägare skulle inte vilja något hellre än att anställa medarbetare. Men det är mycket svårt för alla företag att överblicka den framtida ekonomin. Inte minst för enmansföretagare och kanske särskilt inom handeln i en allt hårdare konkurrens. Det måste bli enklare att vara en liten arbetsgivare och det måste finnas former av anställningar som är anpassade för handelns speciella behov. Annars förblir handlaryrket ett ensamt jobb.