Det här problemet dyker upp då och då och även med andra fastighetsägare. De små handlarna får stryka på foten för de stora. Många fastighetsägare och centrumförvaltare vill hellre få in stora kedjeföretag med stora resurser och flyttar ut små enskilda butiker. Men detta är inte enbart problem för småföretagare. Även större aktörer, exempelvis i servicebranschen, har många gånger svårt att etablera sig i större gallerior och köpcentrum. Beskedet de får, tillsammans med ett nej tack, är att de inte är tillräckligt kunddragande. Det handlar inte om man kan betala marknadsmässiga hyror eller ej. Inte heller om att ställa upp på gemensamma åtaganden vad gäller exempelvis öppettider och marknadsföring. Det handlar oftast om att butiken eller serviceföretaget bedöms att inte kunna dra tillräckligt med nya kunder. Visst är det viktigt med ett butiksutbud som lockar konsumenterna. Men frågan är hur långt man ska gå innan alla köpcentrum och gallerior innehåller i princip en identisk eller åtminstone en snarlikt likadan uppsättning av butiker. Just de små personliga butikerna eller servicestället som man inte förväntar sig där, kan vara den hårfina och avgörande skillnaden mellan om kunden ska välja ett köpcentrum i stället för ett annat. Med vad ska galleriorna marknadsföra sig med när utbudet är precis detsamma som hos grannen? Oavsett om köpcentrumet ligger i Borlänge, Sundsvall, Halmstad eller Växjö så hittar kunderna i stort sett samma varor, samma butiker och kedjor. Det är inte ens någon större skillnad om man beger sig till Stavanger, Köpenhamn eller Berlin. Likriktning kan vara ett allvarligt hot mot handeln. I tider då det talas om shopping som ett nöje, shoppingturism och upplevelseshopping, är det ett misstag att försöka stöpa alla handelsplatser i samma form. Det gäller i stället att lyfta fram uniciteten med lokala leverantörer och köpmän, med nya former av service och med handelspersonligheter, och även knyta in oväntade samarbetspartner. Det som kan göra shopping till verkliga upplevelser.