Hur nytt och fräscht det än känns med biobränslen, så har de faktiskt en ganska lång historia bakom sig redan. Lena Nordgren är biodrivmedelsexpert på Sekab i Örnsköldsvik, som både tillhör pionjärerna och den samtida utvecklingsfronten inom biobränslen. Hon berättar att exempelvis Brasilien använt etanol sedan oljekrisens dagar på 70-talet.
Annons– I Sverige startade det redan på åttiotalet med att man ville förbättra luftkvaliteten i städerna. Då utvecklade vi tillsammans med Scania ED95 för bussar, alltså etanol som gav låga utsläpp av kväveoxider och partiklar.
Den första etanolbussen rullade faktiskt i Örnsköldsvik och 1989 började Storstockholms lokaltrafik köra med ett trettiotal bussar. När E85 kom gjordes en upphandling via kommuner och landsting, vilket tog Ford Focus flexifuelmodell till Sverige i början på 2000-talet. Volvo och Saab var inte sena att anamma etanolutmaningen heller.
– E85 växte ju oerhört fort, pumplagen kom till, liksom många bilmodeller. Sedan kom de negativa skriverierna om etanol, där tyvärr mycket var långt ifrån sanning.
AnnonsI andra länder är E10 och till och med E15 vanligt, med 10 respektive 15 procents inblandning av etanol i den vanliga bensinen. Och globalt utgör etanolen tre fjärdedelar av biobränslevolymen. I Sverige är det i stället biodieseln som står för 85 procent av marknaden.
Lena Nordgren har sett Sverige hoppa från tuva till tuva i biobränslefrågan. Från etanol till RME, till biogas och sedan till HVO.
– Det har nästan blivit fokus på att byta ut biobränslen mot varandra, i stället för att byta ut de fossila bränslena. Men det är inte ett enda bränsle som kommer att ge oss hållbara transporter.
HVO100 har blivit väldigt stort i den svenska yrkestrafiken. Det är en syntetisk diesel, som går att köra i vanliga dieselmotorer. Men två faktorer gör HVO100 till ett allt mindre attraktivt alternativ.
Annons– Reduktionsplikten kräver ju en högre inblandning av HVO i vanlig diesel. Det skapar en brist på HVO100, eftersom tillgången är begränsad och då väljer leverantörerna att i första hand leverera HVO för låginblandning.
Sedan tillverkas HVO ofta av palmolja eller palmoljerester, PFAD, vilket gör att företag börjat leta efter nya alternativ, som då i sin tur kräver anpassningar av fordonsflottan. En ganska ny möjlighet är flytande gas, vilket ger möjligheter att köra även långväga transporter på biogas. Biogas tillverkas ofta av hushållens och handelns restprodukter, en god cirkulär ekonomi.
– Vi ser också ett ökat intresse för ED95 på lastbilssidan. Flera stora åkerier har beställt sina första etanollastbilar nu. Över huvud taget satsar man på flera olika typer av bränslen nu.
AnnonsDet viktiga för klimatet är vilken råvara som används. Det finns HVO som inte produceras på palmolja, utan på slaktrester, för att ta ett exempel. Och genom att använda den svenska skogen som råvara kan Sverige dessutom bli självförsörjande på biodrivmedel.
– I dag är vi helt beroende av importerade biobränslen och det kommer att bli tufft när exportländerna själva vill öka sin andel, säger Lena Nordgren.
Sekab är ett av de svenska företag som specialiserat sig på den svenska skogen som råvara. Sverige är världsledande både i utveckling och användning av biobränslen. Däremot ligger vi efter när det gäller att skala upp produktionen.
– Det offentliga skulle kunna hjälpa till på flera sätt. Man kan göra upphandlingar med bindande mål, man kan ha ett gemensamt risktagande, som medfinansiering av nya anläggningar, eller kanske att garantera att köpa en viss volym om ett företag bygger, säger Lena Nordgren.
AnnonsDå skulle vi kunna bli världsmästare i biobränslen på riktigt.


