Strömavbrottet som svepte över Iberiska halvön i april 2025 var en varningssignal. Är det en risk att samma sak händer här? Hela elförsörjningssystemet, inte minst dess stamnät, är viktigt för att samhället ska fungera. Frågan som behöver ställas är: hur rustade är vi när allt står på spel?

Det som hände i södra Europa

Klockan 12:33 den 28 april 2025 försvann 15 gigawatt elproduktion från det spanska nätet på fem sekunder. Det var som att rycka ur kontakten till ett helt land. Inom minuter hade obalansen spridit sig – tåglinjer stannade, mobilnät kraschade och betalterminaler frös. Portugal och delar av södra Frankrike sveptes med.

De inledande spekulationerna – att händelsen var ett resultat av en cyberattack eller sabotage – visade sig vara felaktiga. Det handlade istället om ett nät som inte klarade av att reagera snabbt nog på en störning. Väderberoende elproduktion, från sol och vind, dominerade elmixen – men nätet saknade buffert. Det fanns inte tillräckligt med stödtjänster redo att ta smällen.

Lägg därtill att den iberiska halvön är dåligt sammankopplad med övriga Europa. Resultatet blev en helkontinental reality check. Systemet brakade inte samman på grund av ett enstaka fel – utan för att det som helhet inte var byggt för att klara just det som hände.

Kapacitet handlar inte bara om siffror

Hur kapaciteten ser ut på pappret betyder inte mycket om elen inte kan ta sig dit den ska i den stund den behövs. Det handlar om att se till att ha rätt kraft, på rätt plats, i rätt sekund. I praktiken betyder det att vårt stamnät måste byggas ut i tid för att logistikcentra ska få sitt behov av el. Eller att en ny stormarknad kan hålla generösa öppettider utan att elnätet riskerar att överbelastas.

Kapaciteten påverkar hela försörjningskedjan – den stoppar, släpper igenom eller skapar flaskhalsar. Under 2024 satsade myndigheten Svenska kraftnät 8,4 miljarder på att bygga bort kritiska svagheter och andra problem som hade identifierats. Men utbyggnadstakten är ännu inte i takt med det ökade behovet av elenergi. Handelsplatser, lager och transportflöden – allt är beroende av stabil el och konsekvenserna blir allt större om nätet inte hänger med.

Stabilitetens pris – reglerförmåga och redundans

Att allt större andel av vår elproduktion kommer från sol och vind är bra för klimatet – men inte nödvändigtvis för elsystemets stabilitet. Det beror på att denna typ av källor kan gå från full kraft till nästan noll på några få minuter. Därför måste elsystemet fungera som en levande organism, ständigt i rörelse och med snabba korrigeringar när det uppstår obalanser.

Finjusteringarna åstadkommes genom stödtjänster – reserver som kan styras upp eller ner sekundsnabbt – baserat på att systemet hela tiden övervakas. Men utan stamnätets fysiska redundans, alltså alternativa vägar för elen att ta, spelar det ingen roll hur smart övervakningen och systemet är. Det är som att bygga en trafikapp utan att ha tillräckligt med vägar.

Redundans är skillnaden mellan en lokal störning och en nationell blackout. Sverige har sedan länge investerat i att öka antalet ledningsvägar mellan olika regioner, men när elflödet blir snabbare och allt mer varierat ökar trycket. Förmågan att kunna reglera måste matcha tempot. Och det kostar – i teknik, kompetens och kablar.

Projekten som ska hålla Sverige igång

Elnätet byggs ut i en skala som kan mäta sig med våra allra största infrastrukturprojekt. Just nu pågår 200 större stamnätsprojekt, med allt från nya ledningar till förnyade stationer. Ett av de mest uppmärksammade är satsningen på att knyta Gotland närmare fastlandet med en ny stamnätsförbindelse. Samtidigt växer stamnätet i södra Sverige, där elbehoven ökar snabbare än någon annanstans i landet. Och i Södermanland har man tidigarelagt moderniseringen av fyra ledningar.

Mycket av arbetet sker i samklang med regionnäten. Genom att samprojektera minskar nämligen intrånget i natur och mark. Samtidigt har man lyckats pressa ned ledtiden från idé till drift med 30 %. Det gör skillnad när industriparker, e-handelslager och handelscentrum etablerar sig i områden där elförsörjningen tidigare varit en flaskhals.

Samverkan i kris – elförsörjning som lagarbete

Det kan inte åligga en enskild aktör att resa sig ur mörkret när strömmen går – det måste bygga på ett samspel. Därför har det byggts upp något som kallas Elsamverkan, en organisation där 190 elnätsföretag tillsammans delar på tillgängliga resurser i händelse av en kris. Det är ett system som innebär att det inte spelar någon roll vem som äger ledningen – hjälpen kommer ändå.

Genom denna samverkan kan insatspersonal, reservdelar och specialutrustning snabbt förmedlas till utsatta områden. Det kan även bli aktuellt att samordna militära resurser, om tillgängligheten kräver det. Syftet är att allt ska fungera som ett välsmort maskineri där varje kugge vet sin plats – och sin roll – om något fallerar.

Detta system har stor betydelse för handeln. En butik som tappar elkraften blir inte bara mörklagd – det är något som innebär utebliven försäljning, förstörda kylvaror och förlorat förtroende. Att det finns ett system som kan mobiliseras inom timmar är inget man märker av dagligdags. Men om eller när behovet skulle uppstå skulle det bli uppenbart om det inte fanns.