Redan i mitten på 1800-talet förekom det flitiga rånare i Vilda Västern. År 1877 deltog Sam Bass i ett rånförsök av en värdetransport där kusken blev dödad, men rånarna fick inga pengar med sig. Är det så långt det ska behöva gå? För de summor som just nu körs omkring i välskyltade bilar finns det nog ett antal Sam Bass som kan tänka sig att låta Securitas personal sitta kvar i bilarna när de sprängs, och därmed göra det besvärligare för både polis och räddningstjänst. Enligt statistik från Securitas har en av 27 värdetransporter rånats i Sverige under den senaste sexårsperioden, motsvarande siffra för exempelvis USA är ett rån på 566 transporter. Och det är inga småsummor som försvinner. Av de drygt 218 miljarder svenska kronor som körs fram och tillbaka mellan lönekontot, din ficka, bankomaten, butiken och värdedepån försvinner 0,4 promille av kontanterna, mot 0,1 promille i USA. Det är, rätta mig om jag har fel, 87,3 miljoner kronor som försvinner ut i fickor som är betydligt större än mina. Säkerhetsbranschen har svarat på den sista tidens rånutveckling med att bland annat be kommunerna om tillåtelse att parkera värdetransporter på trottoaren och att få köra fullastade bilar i filer för kollektivtrafik. Att man inte skaffat sådana tillstånd tidigare är fullständigt obegripligt, och att parkeringsbolagen lappat Securitas bilar när de står utanför en bankomat för att lämna pengar är än mer befängt. För hur ska rånen stoppas om vi hindrar dem som försöker skydda oss från rån? För Sam Bass tog det roliga slut när en tjallare angav honom till sheriffen. Men vem vill tjalla på Bröderna Dalton eller Sam Bass idag? Det är samhället som måste ta på sig sheriffstjärnan, vi måste alla samarbeta för att komma till rätta med alla rån. Vi måste själva bli vår egen Lucky Luke. Annars riskerar vi snart alla att leva efter Sam Bass sista ord: "This world is a bubble, – trouble wherever you go".