Snatterier innebär problem inte bara för företaget, som förlorar stora intäkter som var tänkta att betala hyror, löner och mycket annat förutom kostnaderna för de snattade varorna. Utan också för medarbetarna som kan uppfatta sin arbetsmiljö som osäker. Att jaga snattare som kanske dessutom uppträder hotfullt när de blir avslöjade är ingen angenäm del av butiksjobbet. Att dessutom gång på gång upptäcka samma snattare utan att kunna hindra personen från att komma tillbaka till butiken upplevs dessutom som frustrerande. Det har tidigare funnits en praxis som gjorde det möjligt att avvisa personer som störde i butiken genom stöd i lagen om olaga intrång. Men efter ett uppmärksammat fall i Högsta Domstolen 1995 så stängdes denna möjlighet. Sedan dess har möjligheten att på lagligt vis kunna utestänga oönskade personer från butikerna varit föremål för flera överväganden. Bland annat har Trygghetsrådet föreslagit att bestämmelsen i brottsbalken om olaga intrång skulle utvidgas till att avse även allmänna platser. Men efter invändningar från lagrådet ledde förslaget aldrig till någon proposition. Fler förslag senare har lämnats utan vidare åtgärder efter remisskritik. Sedan 1 juli 2005 finns det möjlighet att åklagare kan förbjuda en person tillträde till idrottsevenemang enligt den så kallade huliganlagen. Men den omfattas inte, trots önskemål från handeln, inte butikslokaler och andra liknande platser. Det är inget mål från handelns sida att stänga ute människor från butikerna. Men det är ett medel för att säkerställa tryggheten för de butiksanställda och för butikens ekonomi – och i slutänden överlevnad – att med åklagares hjälp kunna portförbjuda notoriska snattare och medlemmar i ligor. Från handelns sida välkomnas nu regeringens initiativ att utreda och förbereda en lag om fortförbjudning av snattare som upprepade gånger stjäl från butikerna. Förhoppningsvis ska detta allvarliga samhällsproblem äntligen prioriteras. Och handeln ställer sin tro till att det kommer fram lagförslag som inte stoppas ännu en gång.