Stil- och hyfsikonen Magdalena Ribbing, skrev nyligen i sin krönika i SvD att ”de unga menar att vara artiga och den ambitionen ska man inte klaga på. Men artigheten vore större om de inte använde tilltalet Ni, niandet är ett gammaldags sätt att markera nedlåtenhet. Ett envetet niande låter ohövligt. ”Du-reformen”, en reform i demokratisk ordning, växte fram i Sverige under 1960-talet. Tidigare ansågs det oartigt att tilltala en överordnad eller äldre person, speciellt någon som man inte kände, med annat än Ni eller titel. När man läser Wikipedia om ”Du-reformen” talar man om tre undantag från att använda du: Kungafamiljen, Sveriges Riksdag/Talmannen och hör och häpna, så här står det: Särskilt på senare år har det också blivit vanligt att butiks- och restaurangpersonal använder Ni när de tilltalar sina kunder. Ridå. Enligt en undersökning som Riksskatteverket har gjort är det bara 15 procent av svenska befolkningen som föredrar Ni. Jag minns från mina Guldfynd-år på 90-talet, då tog vi upp vid de årliga kickoffarna för alla säljare att tilltalet till alla kunder alltid skulle vara Du, det var inte ok att tilltala kunder med Ni. Vi i ledningen vädjade till de unga att tänka sig för, vi bad de äldre säljarna påminna de yngre när man glömde sig och sa Ni. Kedjeledningar, butikschefer, säljträningscoacher – se till att vi får stopp på Ni-eländet. De unga behöver kunskap och samtal, gör man det kommer det att gå bra eftersom man använder Ni med de bästa avsikter. De unga behöver också verktyg hur man ska hantera kunder som förminskar och visar att man vill ”härska över” dem, till exempel säger ”lilla fröken” . Konstruktiva och positiva verktyg behövs så att man inte svarar med samma mynt och säger Ni. De unga känner inte till bakgrunden, att Ni är ett ord som luktar gammalt klassamhälle och som användes för att skilja människor åt, att markera distans och oengagmang. Ni är en verklig nitlott.