Svenska Dagbladet skrev i veckan om de problem som uppstår om de föreslagna ändringarna i kameralagen blir verklighet. Tidningen har intervjuat Joakim Söderström, vid polisens nationella operativa avdelning (NOA).

Problemet är tillståndsgivningen. Enligt lagförslaget ska varje ansökan om tillstånd riskanalyseras i detalj. Det kommer enligt Joakim Söderström innebära en gigantisk ökning av administrationen.

Han befarar att de 55 kameror som nyligen sattes upp i Järvaområdet kommer att få plockas ner igen, trots att de ökat den upplevda tryggheten i området.

– Bara för att ansöka om tillstånd i Järvaområdet har vi lagt månader av arbete på själva ansökningar. Det rör sig om hundratals sidor långa ansökningar och lika många resurstimmar. Med den nya lagen kommer administrationen och byråkratin nästintill fördubblas – och det från en redan en närmast makaber hög nivå. Är det verkligen det skattepengar ska gå till? Att andra myndigheter ska motarbeta polisen i dess brottsbekämpande uppdrag ? Säger Joakim Söderström i SvD-intervjun.

Han framhåller också att polisen har stor nytta av kameror som inriktas mot operativt och utredande arbete.

Filmmaterial är användbart bevismaterial i många fall eftersom man kan se vilka som begår brott.

Ett problem i sammanhanget tycks vara den förestående GDPR-lagen som är till för att skydda medborgares integritet. Enligt den nya lagen föreslås Datainspektionen ta över som tillståndsgivande myndighet och där är inställningen klar:

I sitt remissvar skriver myndigheten att det ”…inte är ett alternativ att låta Polismyndighetens kamerabevakning av allmän plats regleras enbart av den föreslagna brottsdatalagen, som saknar ett uttalat krav på en intresseavvägning där enskildas integritetsintresse beaktas”.