Vi måste förstås effektivisera den europeiska terrorbekämpningen med bättre teknik och underrättelser. Men det räcker inte. I ett öppet samhälle kommer den som vill mörda godtyckligt alltid att finna sitt tillfälle. Vi måste följaktligen slå mot terrorismens orsaker. Jag tror inte att fattigdom skapar terrorism. Bin Ladin och de arabiska tyranner som finansierar hatet är omåttligt rika. Men det är utan tvekan lättare för dem att locka till sig de desperata som inte har något att förlora. Den som har en optimistisk syn på planetens framtid, brukar inte vilja spränga den i luften. Det är därför vi måste rikta sökljuset mot de länder terroristerna kommer ifrån – länder som Algeriet, Libyen, Saudiarabien, Iran, Syrien, Sudan, Afghanistan. De förenas inte bara av islam, utan också av att de hittills har varit hårdföra diktaturer, med centralplanerade och protektionistiska ekonomier. De förnekar sin befolkning, särskilt kvinnorna, grundläggande friheter och hindrar framväxten av en bred medelklass med ett intresse av demokrati och stabilitet. De kan ge ungdomarna en hyfsad utbildning, men inget hopp om att den ska ge tillväxt och en bättre tillvaro. Enligt en UNDP-undersökning vill mer än hälften av de unga araberna helst av allt lämna sitt hemland. Frihandel bidrar till kulturutbyte, utveckling och växande välstånd. Men den har inte fått sitt genombrott i Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien. Det är inte någon slump att de ovannämnda länderna tillhör de få som inte är medlemmar i Världshandelsorganisationen. Den franske 1800-talsliberalen Bastiat tillskrivs ofta uttalandet ”Om inte varor korsar gränserna kommer soldater att göra det”. 2000-talets variant skulle kunna vara: ”Om inte varor korsar gränserna kommer terrorister att göra det.” Johan Norberg Författare och idépolitiskt ansvarig hos Timbro