För att kunna visa vad ökad handel möjliggör måste vi därför ta till ekonomiska modeller och beräkningar som med historien som hjälp, utvärderar vad framtida reformer skulle innebära konkret. Det har ekonomen Kym Anderson vid Adelaide University nyligen gjort inom ramen för Copenhagen Consensus-projektet, som vill hitta de mest effektiva sätten att hjälpa fattiga länder. De vinster han förutspår är så stora att siffrorna i min miniräknare tar slut när jag ska räkna på dem. De största vinsterna kommer när vi själva avskaffar våra tullar och kvoter. Om de rika länderna bara avskaffade sin jordbruksprotektionism skulle de spara runt 110 miljarder dollar per år. Det är nästan lika mycket som alla våra direktinvesteringar i u-länderna. Om fattiga länder tog bort sina egna tullar skulle de tjäna cirka 65 miljarder dollar per år. Det är mer än de får i u-hjälp – och tillräckligt för att få kontroll över både aids och malaria. Sammanlagt skulle världen årligen tjäna någonstans mellan 254 och 2 080 miljarder dollar på en övergång till fullständig frihandel. Och detta är ändå bara de statiska vinsterna på att länder börjar specialisera sig på det de gör bäst. Till detta kommer att ökad konkurrens sporrar effektivare produktion och ny teknik. Enligt studien bör frihandel öka tillväxten med en sjättedel i i-länder och en tredjedel i u-länder. Om man räknar in det blir vinsten på frihandel under femtio års tid makalösa 23 000 miljarder dollar. Det är dubbelt så mycket som hela den amerikanska ekonomin. Hälften skulle gå till de fattiga länderna. Kom ihåg det nästa gång någon chic världsförbättrare säger att vi ska avskaffa fattigdomen genom att USA delar med sig. Om vi i stället har lite tålamod och låter USA och alla andra länder handla för pengarna så kommer vi snart ha två USA till. Johan Norberg Författare och idépolitiskt ansvarig hos Timbro