23948sdkhjf

Svenniga varumärken får svettas

Oboj, Kalles kaviar, Marabou. Jag och mina vänner har vuxit upp med varumärken som känns lika helylle som en husvagnssemester med kärnfamilj i likadana träningsoveraller. Men hur länge klarar sig varumärken av den typen i ett levande land? Den frågan ställer Carolin Dahlman i sin krönika.

När någon säger Twist kan jag känna smaken. Jag vet vad som händer när Ekströms jordgubbskräm med rödmjölk landar på tungan. Det finns varumärken som har det lätt. De kan leva gott på att de symboliserar trygghet och barndom, svensk sommar och vandrardagar i skolan. Vi ser dem i butikens hyllor och ler igenkännande. Mmm. Det känns stabilt och säkert att välja det man har vant sig vid. Men hur länge till klarar sig den här typen av varor i ett levande land? I Sverige bor idag exempelvis 400 000 muslimer, varav många inte alls har någon koppling till de gamla trotjänare som många av oss svennar gillar. De struntar i Kungsörnen och har inte pumpats med reklam för Felix genom alla tider. För dem handlar det om att välja det som är praktiskt och verkar gott. Tänk själv hur du reagerar när du ska shoppa i en livsmedelsbutik på Spaniensemestern. Allt är okänt, allt kan vara gott och tvärtom. Så länge de svenska butikerna och livsmedels-producenterna bara ser till oss ursvenskar och undviker att se nya målgrupper missar de affärschanser. De utrikes födda har tillsammans med andra generationens invandrare en köpkraft på 65 miljarder kronor per år, enligt Handelns utredningsinstitut. Enligt en rapport från Timbro utgör den mångkulturella marknaden med första och andra generationens invandrare ungefär 18 % av den totala köpkraften i Sverige. Och den växer. Det här skulle kunna bli en bra inkomstkälla för de stora kedjorna, om de var mindre lata. Många invandrargrupper firar dessutom högtider som svenska butiker missar. Ramadan avslutas exempelvis med ett stort kalas där man äter lamm och ger varandra presenter. En stor grupp iranier och kurder firar det persiska nyåret Nouroz, inför vilket man ska börja med allt nytt. Stora grupper av människor förnyar sig från topp till tå. De köper kläder och skor, men även bilar, hushållsapparater och annat. Barn är särskilt prioriterade. Ändå ser vi sällan annonsblad om detta. En nyinflyttad struntar i om butiken heter Ica eller Benkes livs. Man vill ha varor som man är van vid och har behov av, som till exempel tjock yoghurt eller ris i gigantiska paket. Den som inte är uppvuxen här köper inte Oboj för att få känna nostalgin kittla gommen. Eldorado chokladmjölk kanske är lika god. Vem vet? Inte den familj som just landat.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.063