Att situationen som uppkom när Svenskt Näringsliv inte ville godkänna Svensk Handels avtal med Handelsanställdas förbud är naturligtvis en bidragande orsak till det stora mediaintresset. Men inte enbart. Hoten om stängda butiker inför påskhandeln har varit minst lika viktigt. Att inte svenska konsumentern skulle ha möjlighet att köpa laxen, äggen och blommorna till påsk var de ville om närmare hundra butiker hade tagits ut i strejk tycktes ändå vara den stora frågan. Idag ses handeln som en självklar bransch, en företeelse som ”bara finns”. År efter år, dag ut och dag in – vardag som helgdag – finns handeln på plats för att serva sina kunder. Konsumenterna har lärt sig att butikerna är öppna större delen av dygnet. Och det är bara i undantagsfall som de tvingas stå i kö någon längre stund. Handeln sysselsätter mer än en halv miljon människor. Och handeln har fått en allt mer framträdande roll i den svenska ekonomin, nästan en tiondel av den svenska bruttonationalprodukten, BNP, kommer från handeln. Ändå är det en bransch som tidigare varit förhållandevis styvmoderligt behandlad. Den uppkomna situationen har nu fått det att röra om lite i leden. Helt plötsligt har man uppmärksammat att handeln är en bransch att räkna med. Avtalet för merparten av den halvmiljon människor som är sysselsatta i handeln är inte oviktigt för landets beslutsfattare. Och inför risken att behöva åka lite längre eller behöva köa för att göra sina inköp till påsk upptäcker man att vi har bland världens mest utbyggda butiksnät. Det är glädjande att handeln nu uppmärksammas av såväl media som näringsliv. Men det är uppseendeväckande att det ska krävas ett strejkhot för att nå dit.