Den svaga utvecklingen bland kedjorna innebär förändringar. Kedjornas ledning styr upp butikskoncepten och följaktligen minskar den enskilde köpmannens självbestämmande. Här börjar problemen –kedjans ledning vill vända den negativa trenden genom ökad styrning och ställs därmed mot medlemmarna, som ser sitt eget inflytande minska. Prestige och bristande kommunikation kan leda till så djupa motsättningar att en del köpmän väljer att lämna den kedjan. Heminredningsaktören Inspiration och sportkedjan Go är båda exempel på kedjor som ursprungligen bildats av utbrytare från Duka respektive Intersport. När Duka bestämde sig för att öka andelen egna märkesvaror i sortimentet och ta ett starkare grepp om Dukas totala erbjudande fick ett 50-tal butiker nog och lämnade kedjan. Tillsammans bildade de en svensk gren av nordiska kedjan Inspiration. Förväntningarna var stora, men ett knappt år senare köptes den då konkursmässiga kedjan av Bergendahls-gruppen. Av liknande anledningar lämnade flera medlemmar Intersport och bildade Go-kedjan. Med aggressiv marknadsföring har de försökt etablera sig som en premiumaktör i Stockholm. Resultatet har uteblivit och företaget har nu ett knappt halvår sedan starten tvingats ställa in betalningarna. Att Inspiration och Go har misslyckats har tre enkla förklaringar: 1. Bristande marknadsanalys. Såväl Go som Inspiration valde att slå sig in på nischmarknader med färre kunder och en redan stenhård konkurrenssituation.
2. Varumärkeskonsulter och kreativa reklambyråer gavs för stort utrymme. Är det något vi kommer att komma ihåg Go för, är det de häftiga reklamkampanjerna och en webbplats som inte passade med butikskonceptet. Ett bevis på att erfarenhet saknades vilket gav dyra varumärkeskonsulter för lösa tyglar.
3. Att gå från eller till något? Att det bakom Go och Inspiration finns duktiga köpmän råder det ingen tvekan om. Men frågan är om skälet till att de valde att bryta sig ur och börja om verkligen var viljan att följa en vision, eller om prestigeskälen vägde tyngre?