"Ingen vill väl ha bilslukande stormarknader?"
Att förbjuda externa köpcentrum är inte hållbart på sikt. Istället behövs en stads- och centrumplanering som söker balans och är baserad mer på fakta än på intuition. Det menar Janne Sandahl, konsult i stads- och centrumplanering.
De som säger så har fel eller i alla fall inte rätt. Vi svenskar lever i Landet Lagom och där ska vi ha stormarknader och annan externhandel. I lagom mängd. I balans med andra butiksformer. Några tankar:
Vi längtar alla till den gamla goda tiden. Var och en har sin favorittid, beroende på ålder. En del ser säkert en idyll i 30-talet. Då hade vi definitivt inga stormarknader. Men vi hade Andersonskans Kalle, äppelträd att palla från och hästar med efterpickande gråsparvar. En idyll med den lokale klädeshandlaren och det lilla varuhuset inne i sta´n och mjölkbutiken och kanske köttaffären runt hörnet. En sann idyll med taskigt käk, illa klädda ungar och trasiga skor. Strävsamma arbetare. Trångboddhet och utedass.
Och det fanns knappast några bilar, bara de rika hade bil. Min morfar till exempel, byggmästaren. Och min svärfar, bokhandlaren.
Efter kriget hände det något. Vi som bodde i Sverige, som ju hade kommit undan det värsta, blev i ett europeiskt perspektiv smått förmögna. Vi fick råd att köpa oss välstånd och det gjorde vi. Miljonåren gav oss en miljon nya bostäder på tio år. Inte så idylliska, men hela och rena. Funktionsdugliga. Inga utedass. Handelsföretagen med Konsum i spetsen började ge oss en rationell handel och framför allt varor att köpa.
Butikerna växte, alla skulle ju iväg och handla. Till en början till fots eller med buss, men det förslog inte långt och så började vi ju få råd att ha bil. Snart nog hade varje familj, eller i alla fall nästan varje, egen bil och den alltmer bilburna handeln blomstrade, men under hand hamnade butikerna allt längre bort från stadskärnan och bostäderna. Stormarknaderna växte upp som svampar ur jorden och nu har vi fått fantastiska köptempel, externa shopping-centra och stora externa marknadsplatser. Låga priser och köpstimulerande miljöer. Först utanför våra större städer, men snart nog också utanför våra småstadsidyller.
Allt det här känner vi till. Är det bra? Vill vi ha det så? Vill vi ha mer av det?
Som det är nu flyttas alltmer av handeln ut från den trånga bebyggelsen eller åtminstone växer den inte som förr inne i stadskärnorna och i grannskapscentren. Alltfler åker bil – måste åka bil – för att handla och det ger avgaser och hotar luftmiljön. Allt det här känner vi till och många forskare har kvantifierat allt det negativa i skrämmande siffror.
Lösningen kan verka enkel: ingen mer exterhandel och låt oss hoppas att den vi redan har avvecklas. Hårda restriktioner mot bilen skulle säkert hjälpa till. Då kan vi fylla våra stadskärnor med handel igen.
Men så är det förstås inte. Kortsiktiga lösningar är farliga. Lika illa som det var att i enkelhetens och lönsamhetens namn rusa externt, lika illa skulle det vara att ens försöka packa in alla handelsytor i stadskärnorna: ”riv Tuna Park och kläm in handeln i Eskilstuna city!” Naturligtvis helt orimligt, sådana stadskärnor skulle ingen vilja besöka och flanera i. Ingen skulle heller vara särskilt trakterad av stadsdelscentra med oproportionerligt stora stormarknader i, vilka gångavstånd, vilka miljöer!
Jag vill se en sansad stads- och centrumplanering som söker balans, baserad mer på fakta än intuition. Det kräver styrka och kunskap. Som en konsekvens vill jag ha en forskning som mer än idag vågar beakta olika handels- och centrumformers för- och nackdelar i stället för att snegla på det politiskt korrekta. På KTH jobbar vi idag i den riktningen.
Janne Sandahl, konsult i stads- och centrumplanering. Tidigare professor i trafikplanering och centrumfunktion vid KTH och IHH. Grundare till föreningen Svenska stadskärnor. Etableringsrådgivare för en mängd köpcentra, stormarknader och stadskärnor.